Vi föräldrar känner någongång att vi inte är där med och för våra barn när det händer grejer.

När det tar sitt första steg, får sin första tand, klipper sig för första gången, går till tandläkaren etc..

Idag är en sådan dag för mig..

Hon kan cykla utan stödhjul! Gud!! Det är en sån sak som får mig att känna mig totalt jäkla värdelös! JAG var inte där och såg det..

Nog för att jag alltid varit med när det hänt något, men ändå..

Usch så tiden går fort! Man tänker inte på det när dom är små och man kan bära dem vart man än går men vips så har åren sprungit iväg och dom är stora nog att stå på egna ben...

Med egna viljor, egna åsikter och synpunkter.

Nu hoppas jag att veckan går fort! Vill så gärna träffa henne, krama henne och bara vara.