Vart ska man börja? .. I början av det som kunde ha vart slutet eller i slutet av det som nu blev en början..?

Fan, detta kunde faktiskt ha varit slutet!!!!
Det man först och främst tänker är "Tänk om barnen varit med!!!?"
...och det är ju lätt att säga att man inte ska tänka på en massa "tänk om..." , men det gör man..
Usch! Och från det att vi inser att fan, han stannar inte och att nu är det försent... Det gick fort..
Hur tänker folk egentligen?
Är det stopplikt så ska man stanna!

Igår lyckades vi ta oss ut och köra varsinn liten sväng, bara för att liksom göra det, inte bli rädda..
..och den känslan man får när bilar kommer från sidan i t.ex rondeller, utfarter osv.. är hemsk.
Varje liten muskel spänner sig till max och i mitt egna huvud upprepar sig händelsen om och om igen.

..Vi klarade oss riktigt bra! Lite glas här och där, stelnad och ömhet, men vi lever!
Det är huvudsaken! Det kunde ha varit så mycket värre..

..Och till alla hjärtevänner som läser: Lita ALDRIG på medtrafikanterna!
Det är så fort gjort och den gången kanske det inte går riktigt lika bra!

Lot's of Love ( / )