Jag har en tendens att se på dramafilmer när jag är ensam..
Det kan ju inte bli annat är kaos i mitt huvud.
Fast i och för sig.. Jag gråter ju ändå för allt och inget. TÖNT!

Hur som helst.. Idag tänker jag på min lilla gumma. Massvis!
Fastän hon bara är hos sin pappa. Konstig känsla!
Förut kunde jag verkligen längta efter att få vara barnledig ett tag. Det var en sorts lättnad...
Men nu, det senaste året när man i princip har två barn och då nästan aldrig är barnledig,
så känns det så grymt konstigt!? Vart är hon!??
Jag funderar också på hur allting blivit om jag behållt den andra bebisen och inte gjort abort..?
Damn, det hade knappt varit ett år mellan dom..
Men hur hade allt sett ut då framtills för 2 år sedan?
Hade man varit starkare med två små och därför tagit sitt pick och pack tidigare?
Ganska hemskt att tänka så.. Det ändrar ju ingenting..
Det som kanske är bra nu, när jag saknar henne så mycket som jag gör -
är väl att jag med handen på hjärtat inser och faktiskt kan säga: "Det där är min alldeles egna prinsessa"
Trots sina utbrott, sina tjurigheter och bustrick. Strunt samma!
Jag älskar henne i vått och torrt för hon är MIN!
Och istället för att verkligen tömma sig själv på energi av all längtan efter ett till barn,
så är det väl bättre att dela med sig av den och faktiskt ha kul istället!

( / )

.. Usch! Sicken jäkla skräpdag!!!!




( / )